HAN BEFINNER SIG MITT I TYSKA ENERGIEWENDE

Tyskland Steffen Kirsch genomgår en högst personlig energiomställning när han byter ut brunkolet man brukade använda på Klingenberg-kraftverket mot naturgas och börjar jobba på ett hypermodernt kraftverk i Berlin

Steffen Kirsch är en morgonpigg man. Han inleder dagen redan halv fem på morgonen med en snabb kopp kaffe för att sedan hoppa upp på cykeln. Han har kört samma runda i 31 år – tio kilometer från bostaden i stadsdelen Köpenick i Berlin till kraftvärmeverket Klingenberg och tillbaka.

– Det är den motion jag får varje dag, det är så jag håller mig i form, säger Steffen.

Snart lär han bli i ännu bättre form. Logistikexperten Steffen Kirsch är en av de medarbetare vid Klingenberg som, på grund av att kraftverket övergår från brunkol till gas och därmed måste dra ned på personalen – inte bara får nya arbetsuppgifter utan även en ny arbetsplats. Nu ska han i stället jobba på Marzahn där Vattenfall just nu uppför ett hypermodernt gas- och ångkraftverk som tillsammans med Klingenberg kommer att förse östra Berlin med fjärrvärme.

Det första spadtaget firades vid Marzahn-kraftverket i början av juni, nästan exakt samtidigt som brunkolsverket i Klingenberg stängde. Steffen Kirsch är redan nu på Marzahn en dag i veckan för att bekanta sig med anläggningen. Övrig tid ägnar han åt att avsluta allt på sin gamla arbetsplats.

– Just nu är jag i ett slags vänteläge, kan man säga. Jag kommer inte att flytta till Marzahn helt förrän alla delar av Klingenberg som inte längre behövs har rengjorts och allt avfall har hanterats på rätt sätt. Det kommer förmodligen att vara klart i början av 2018.

Ser han fram emot det? – Självklart! Hur ofta får man chansen att vara med när ett av världens mest moderna gas- och ångkraftverk byggs, hela vägen från det första spadtaget till driftsättningen?

En ny era med nya utmaningar
Fram till i slutet av maj i år ansvarade Steffen för den logistiska sidan av leveranser och avfallshantering vid Klingenberg.

– Jag jobbade framför allt med att underhålla och serva anläggningens delar, avfallshantering, beställning av kemikalier och försäljning och påfyllning av svaveldioxid, en avfallsprodukt från brunkolsförbränningen som är extremt giftig i större mängder. Man måste vara väldigt försiktig när man hanterar ämnet. Vad man än gjorde måste man ha andningsmask.

Han jobbade också med att beställa bränsle, i detta fall brunkol. Gas är annorlunda. Naturgas handlas på marknaden och levereras via rörledningar från västra och östra Europa, direkt till de platser där den används.

– När det handlar om gas behöver man inte beställa någonting. Den faktureras helt enkelt baserat på förbrukningen.

Som logistikexpert på Marzahn kommer han också att ha ansvar för kontakterna med de i huvudsak externa företagen som sköter avfallshanteringen. Men här handlar det om andra produkter och nya utmaningar. Steffen har redan gått flera vidareutbildningar för sitt nya jobb som anläggningschef, framför allt inom IT-området.

– Marzahn blir en hypermodern anläggning, så jag behövde lära mig mer.

Stora tankar förvarade de kemikalier som användes eller uppstod vid brunkolseldningen.

Och plötsligt föll muren
När Steffen började utbilda sig till maskinoperatör låg Klingenberg-kraftverket fortfarande i ett annat land, i det forna Östtyskland. Detta var 1986, tre år innan Berlinmuren föll.

– Jag missade faktiskt själva stunden när det hände. En morgon lyssnade vi på radion, och plötsligt sade de att muren var borta! Vi trodde inte våra öron. Så jag gick till jobbet på kraftverket precis som vanligt – och detsamma gjorde mina kollegor. Allihop var där. Vid lunchtid skickade kraftverkschefen hem oss. Och så höll det på några dagar. På morgnarna försökte vi jobba som vanligt, i den utsträckning det gick, men på eftermiddagarna började vi långsamt utforska allt mer av väst. Men vi väntade några dagar för att vara säkra på att de inte tänkte stänga gränsen igen med oss på fel sida. Många trodde på ryktet om att murens fall bara var ett test, och att alla med en stämpel från väst i passet skulle stoppas från att ta sig hem igen. Det var en risk ingen ville ta. Men som tur var så var det bara ett rykte.

Alla i Steffens dåvarande team stannade kvar i öst.

– Inte en enda gav sig av till västsidan, vilket var väldigt udda. På andra ställen var det ganska många som flyttade.

Även om han ser fram emot de nya uppgifter han får på Marzahn känner han sig en smula sorgsen.

– Jag har alltid gillat att jobba här, och alla förändringar jag sett under de senaste 30 åren har jag sett som att vi har utvecklats åt rätt håll. Det gäller också beslutet att lämna brunkolet. Om någon frågar säger jag direkt att jag ser fram emot övergången från kol till gas. Inte bara av politiska skäl, utan även för att det helt enkelt är nästa logiska steg för vårt företag.

Steffen Kirsch, logistikexpert, vid Klingenberg-kraftverkets brunkolsupplag som under årtionden varit fyllt till brädden men nu är helt tomt eftersom brunkolet tjänat ut.

Nyårsfirande i skyddsdräkt och andningsmask
Så har allting verkligen fungerat smidigt under alla dessa 31 år? – Självklart inte, svarar han. Det gör det väl aldrig?

47-åringen minns i synnerhet en händelse väldigt väl.

– Det var på nyårsafton 2003. Det var helt omöjligt att koppla loss en vagn med 56 ton frätande svaveldioxid från rörledningen. Det gick inte att stänga ventilerna till tankvagnen ordentligt. Det hade aldrig hänt förr. Jag och ett specialistteam drog på oss andningsapparater och skyddsdräkter och jobbade i timtal med att reparera vagnen och få ordning på det hela. Allt gick bra, ingen blev skadad och vi hann till och med fira nyår hemma med våra familjer, berättar Steffen.

Steffen, mannen med de gröna fingrarna
Steffen Kirsch älskar att umgås med familjen, helst i den egna trädgården.

– För min del är detta det absolut bästa stället att slappna av och ladda batterierna. Vi är riktiga kolonifantaster, säger han med ett brett leende.

Ögonen lyser när han pratar om sin trädgård och efter en stund står det klart att hans efternamn Kirsch (som betyder körsbär) verkligen är passande. Han ägnar varje ledig stund åt sin 450 kvadratmeter stora kolonilott, inte långt från hans lägenhet i Köpenick, där han odlar blommor, frukt och grönsaker.

– Jag har inte behövt åka på semester sedan vi skaffade vår koloni. Vi brukade resa mycket, och det var förstås trevligt, men nu tar det mig bara fem minuter att ta mig till trädgården. Och det är där jag vill vara.

De närmaste veckorna och månaderna, medan han fortfarande är kvar på Klingenberg, kommer han att utnyttja sina gröna fingrar även i jobbet. Tillsammans med flera av sina kollegor ska Steffen göra i ordning marken för Vattenfalls tredje trädgård för allmänheten i Berlin.

– Trädgården är framför allt tänkt som en oas för de barnfamiljer som lockats till Rummelsburger Bucht-området i Berlin de senaste åren. Radhusen där har oftast jättesmå trädgårdar eller bara balkonger. De är inget vidare för varken odling eller barnlek. Tanken med trädgården vid Klingenberg-verket är att förändra detta, precis som man redan gjort vid Mitte-kraftverket och på Neue Grünstraße. Och vem vet, kanske det blir så vid Marzahn en vacker dag också. Det vore toppen! 

Relaterade nyheter