FYRAÅRING MED NÄSA FÖR SPRÄNGMEDEL

Sverige På ett kärnkraftverk finns mer än 60 spännande yrken på lönelistan: allt från härdfysiker och svetsare till bränslebytare och kommunikatörer. Vissa utför sitt jobb stående på alla fyra. Här möter du Zäta, 4 år. En ambitiös kollega med ett viktigt uppdrag:

Hur ser en vanlig dag på jobbet ut för dig?
– Jag jobbar i fordons- och godssäkerhetskontrollen med att söka av bilar, lastbilar och gods för att se till att inget sprängmedel eller annat otillåtet följer med, innan de rullar in på Ringhals område. Så fort jag får på mig jobbhalsbandet vet jag att NU får jag äntligen leta lukta-gott! Om jag känner doft av sprängmedel vet jag att jag får jag leka med min boll. Jag vill helst leka med bollen hela tiden, därför är jag jättenoga. Vi jobbar metodiskt husse och jag, inget undgår min nos. Världens bästa team är vi, säger han.

Hur fick du jobbet som sprängämneshund?
– Min husse fick tips om mig när jag var liten och bodde i en familj som inte riktigt hade den tid jag krävde, men de märkte att jag var smart och hade mycket energi. Det var en himla tur, för jag är precis en sådan hund husse alltid letat efter: energisk, modig, och med ett genuint sökintresse (husses ord) och väldigt lekfull. Dessutom är jag lite tjurig och ger mig inte i första taget.

– I okunniga händer hade en som jag kunnat bli vad ni människor kallar en problemhund, men nu när jag har fått ett viktigt uppdrag för all min energi är jag en möjlighetshund.

Jag är i ärlighetens namn inte särskilt social eller intresserad av andra människor än husse. Det är runt honom allt roligt och spännande händer, så det räcker för mig, säger schäfern Zäta.

När trivs du som bäst på jobbet?
– När det är mycket att göra, helst tjugotvå lastbilar innan lunch. Husse säger att jag aldrig blir trött, och det har han rätt i. Han säger också att jag går fram som världens bästa dammsugare, det kan jag tycka är lite taskigt mot ett proffs av min kaliber. Jag är noggrann och modig, inte alla vågar klättra så högt eller gå på gallergolv som jag gör.  

Balansen mellan arbetsliv och fritid är viktig. Hur kopplar du av?
– Jag och min husse har en familj som vi bor med. Jag är ärligt talat inte jätteintresserad av andra människor än husse, men håller gärna ett vakande öga över småfolket i familjeflocken. Jag är bra på att slappna av och ta igen mig på hemmaplan. Men blir det för lång vila påminner jag husse att vi har ett jobb att sköta. Då skuggar jag honom överallt för att han ska fatta.

Hur ser dina utvecklingsmöjligheter ut?
– Eftersom jag är lättlärd och duktig med nosen ska jag vidareutbildas till spårhund, då får jag och husse patrullera också. Vi ska börja träna på att spåra utomhus och leta upp oinbjudna, det blir ett spännande nästa steg i karriären. Jag räknar inte med att gå i pension de närmaste fem åren.  

Vi ska börja träna på att spåra utomhus och leta upp oinbjudna, det blir ett spännande nästa steg i karriären. Jag räknar inte att gå i pension de närmaste fem åren, säger fyraåringen.

Hur ser relationen till din närmaste chef ut?
– Du menar husse? Den är jättebra. Han är både min chef, lekkompis och pappa: vi är väldigt tighta, som man blir när man både jobbar och lever tillsammans. Vi leker mycket (eller tränar som han säger), hela tiden med lite svårare saker. Han uppmuntrar mig ofta och det hjälper mig att ständigt att vara alert och noggrann.  Vi hundar testas regelbundet och husse säger att det vore genant om vi inte vore tillräckligt bra. Husses mål är att vi och de andra ekipagen här på Ringhals ska bli bäst på det vi gör. Inte mig emot.

Blir du inte trött i nosen?
– Det kan jag bli, men min chef är väldigt noga med att vi tar våra raster och att dom är trivsamma. Samtidigt får jag aldrig jobba så länge som jag vill – för man vill ju inte missa minsta chans att leka med sin älsklingsboll…

Zäta och husse Lee Hellekant arbetar för bevakningsföretaget Nokas.

Relaterade nyheter