ENERGIEWENDE: MED ELLER UTAN BRUNKOL?

Energipolitik En av de hetaste frågorna i svensk energi är försäljningen av den tyska brunkolsverksamheten. Vattenfalls energipolitiska expert delar sin syn på brunkolet och den tyska energiomställningen.

Brunkolsaffären har debatterats i såväl riksdag som medier i Sverige, och en stor fråga är huruvida affären ska genomföras eller ej. Motståndarna menar att försäljningen av brunkolsverksamheten till det tjeckiska energibolaget EPH kan orsaka svårigheter för Energiewende, Tysklands energiomställning där kärnkraften ska fasas ut för att skapa en koldioxidsnål ekonomi som bygger på förnybar energi. News from Vattenfall har talat med Sabine Froning, chef för Public and Regulatory Affairs & Stakeholder Relations på Vattenfall.

Pågår en liknande debatt i Tyskland?
– Naturligtvis, brunkolsaffären uppmärksammades stort även i Tyskland under april. I huvudsak handlade det dock inte om att affären kunde hota energiomställningen, Energiewende. Det var åratal sedan energiomställningen inleddes i Tyskland, och den pågår redan för fullt. Kärnkraften fasas ut, och ersätts snabbt av förnybart. Nu riktar man blickarna mot kolet. Frågan är inte om det ska fasas ut, utan om när det kan göras på ett ansvarsfullt sätt. Arbetstillfällen, miljöansvar, försörjningstrygghet, prisvärdhet – alla dessa faktorer måste beaktas, oavsett vem som äger kolet.

När det gäller Vattenfall är vi vare sig det mest välkända eller mest populära energibolaget i Tyskland. Det är inte ens särskilt många som vet att Vattenfall är statligt ägt. Vi uppfattas inte som Ikea eller Abba, som ’trevliga svenskar’. Man betraktar oss som ett mer eller mindre anonymt energibolag som förlitar sig på kärnkraften och som stämt Tyskland i en domstol i Washington. Ingen i Tyskland skulle påstå att Vattenfall-affären har någon större effekt på hur den tyska energiomställningen utvecklas i framtiden.

Ur svenskt perspektiv verkar det förmodligen konstigt att tyskarna inte diskuterar möjligheten att stoppa brunkolsverksamheten i Lausitz. 
– Debatten i Tyskland är betydligt mer invecklad än vad man i allmänhet tror i Sverige. Energiewende handlar inte om några vaga ambitioner – det är en välstrukturerad politisk process där flera hundra intressenter och institutioner deltar. Ideella organisationer och proteströrelser deltar i lika hög grad som akademiker, lokalpolitiker, industrirepresentanter och andra. Det tyska miljödepartementet håller nu på att ta fram en ny miljöhandlingsplan där man kombinerar ett underifrånperspektiv, baserat på förslag från civilsamhällets aktörer, med vetenskapliga analyser.

Beroende på vem man frågar ligger tidsgränsen för en total utfasning av inte bara brunkolet, utan även stenkolet, någonstans mellan 2030 och 2050. Inget av de politiska partierna, inte ens miljöpartiet eller för den delen miljöorganisationerna, i Tyskland har hittills hävdat att det är möjligt att fasa ut brunkolet fullständigt före 2030. För Brandenburgs delstatsparlament, den federala regeringen i Berlin och viktiga intressentgrupper som exempelvis fackföreningarna ligger en utfasning i bortre änden av den skalan. Frank Bsirske, miljöpartist och ordförande för Verdi, en av de mest inflytelserika fackföreningarna i Tyskland, sa nyligen att en snabb nedläggning av alla tyska brunkolsgruvor och ett förbud mot att använda brunkol som bränsle inte skulle vara till hjälp vid energiomställningen, utan snarare riskera många arbetstillfällen inom energibranschen framöver.

Det innebär att Tyskland kom igång för sent med att underlätta överflyttningen av arbetstillfällen till sektorn för förnybart. 
– Tysklands Energiewende inleddes för länge sedan, ett bra tag innan energiomställning blev ett hett debattämne i Sverige. Förnybar energi är numera Tysklands viktigaste källa till elektricitet. Och det är inte bara så att landet i allt högre grad förlitar sig på förnybar energi – energin används dessutom mer sparsamt. Tyskland var föregångare när det gäller att främja utvecklingen av förnybart i Europa, och har på så vis gjort mycket för att få ned kostnaderna. Förbundsländerna i östra Tyskland, i synnerhet Brandenburg, producerar mycket mer förnybar energi än vad områdets industrier och invånare behöver. Man började fokusera på förnybar energiproduktion i den här regionen strax efter att Tyskland återförenades. Det vore därför orättvist att hävda att de här förbundsländerna eller den federala regeringen inte fokuserar på förnybara energislag.

Någon i den svenska regeringen föreslog att brunkolsverksamheten i Lausitz skulle läggas ned, men ingen från den tyska regeringen tyckte att ”Det vore till stor hjälp”. Hur kommer det sig? 
– Eftersom det inte skulle vara till stor hjälp. Framgången för Tysklands Energiewende är enligt min åsikt fullständigt frikopplad från huruvida den svenska regeringen godkänner försäljningen eller ej. Som G8-land och en av världens största och starkaste ekonomier är Tyskland i hög grad medvetet om att världen sneglar på dem när det gäller att nå COP 21-målen. EU har gjort ett bindande åtagande som förhandlats fram av unionens medlemsländer. Styrmedel som ska se till att dessa åtaganden gemensamt uppfylls finns. Ett av många exempel på ett sådant styrmedel är handeln med utsläppsrätter. Tyskland har dessutom tagit fram en egen, ambitiös klimatplan som de följer upp och löpande anpassar sina styrmedel vid behov. Jag är övertygad om att Tyskland kommer att nå sina klimatmål, men enligt min åsikt är vägen dit en inrikesfråga. 

Relaterade nyheter